”En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva.”
Det sa, författaren PO Enquist i ett sommarprogram på radio för länge sedan.
Ja, en dag ska vi dö och vi bör försöka ta tillvara våra liv så mycket vi kan och orkar och leva i nuet, nuet som är det enda vi har.
Och det är Inte alltid så lätt, speciellt i en tid som nu, som är orolig och turbulent.
Det är inte heller så enkelt att få ihop våra egna små liv med omvärlden.
Vilken väg vi än hamnar på eller medvetet tar i livet, så vet vi inte vart den bär. För livet går sina egna vägar, hur mycket vi än försöker styra tillvaron och ha kontroll. Ofta är det bara att försöka hänga med och göra det bästa i varje situation, av varje motgång, av varje problem och av varje misslyckande.
Men plötsligt händer något som inte får hända! Någon nära dör och livet blir aldrig mer detsamma.
Blir ett före och ett efter. Livet avstannar och vänds plötsligt upp och ner och vi tappar fotfästet.
Vad ska vi göra med all vår sorg och saknad, all oro…
Hur ska vi kunna lära oss leva utan den människan, som inte längre finns i våra liv…
”En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva”.
Peter berättar om idén bakom gravsten i glas
När min bror 2008 dog i en bilolycka kändes det som att även jag dog.
Livet kändes som det stod alldeles stilla, fast det inombords var kaos.
Tommy var inte bara min bror, utan även min bästa vän.
Han lämnade efter sig fru o två tonårsdöttrar och sorgen efter honom kommer vi alltid att få bära.
Saknaden har blivit en del av våra liv, men vi har många fina minnen kvar som skänker glädje o tröst.
Hade min bror inte omkommit den där dagen i mars, hade jag aldrig gjort en gravsten i glas.
På det sättet kunde jag förvandla det hemska till något fint. Senare också till andra anhöriga, men det visste jag inte då.
Det var så det började, att jag ville hedra min bror med något alldeles extra.
Fantasin och idén att göra en gravsten i glas blev så småningom verklig, men det var många svårigheter på vägen dit.
Sedan många år tillbaka står Tommys gravstenen på Skogskyrkogården i Stockholm.
Och på många andra kyrkogårdar i Sverige, Norge och Danmark finns våra glasgravstenar, som kom till efter Tommys bortgång.
Fotograf i många år
Jag har arbetat som fotograf i många år och började med att fotografera reklam. Min fru och jag har alltid arbetat ihop med olika projekt i med och motvind.
Uppdragen har varit varierande, både mindre och större, och bland de roligare vi gjort var reklamkampanjer för Pripps och Levis.
På 90-talet blev det tuffare tider i reklambranschen och vi började att sälja egna ramade bilder i vår ateljé på Kungsholmen.
Efter många års barnlöshet, föddes äntligen vår dotter och livet vände mirakulöst och all längtan förvandlades till en enorm lycka!
Det som varit omöjligt, kunde bli möjligt och livet kändes hoppfullt igen.
Av en händelse fick jag reda på att det tekniskt gick att skapa bild på glas.
Jag blev väldigt fascinerad av möjligheterna, att med foto o glas i kombination kunna göra stora glasbilder o väggar i glas.
Första uppdragen vi fick var på Arlanda flygplats där uppdraget var glasväggar till toaletterna och stora fristående glasbilder.
Efter det fick vi i uppdrag att skapa två gigantiska väggar i Kungsbrohuset i Stockholm med bredd 4,92 meter och höjd 42,2 meter.
Motiv med växter; en äng och en skogsbild och vi fick ett Guinness rekord, för att det var de största väggarna som dittills gjorts med fotografi på glas.
Glasgravsten efter önskemål
Många som såg min brors gravsten tyckte att jag skulle börja tillverka glasgravstenar och så blev det.
Av allt det vi gjort under åren, känns det här arbetet viktigast och mest stimulerande, trots att det många gånger kan vara tungt att möta människor i sorg.
Men att tillsammans med anhöriga skapa en glasgravsten är en väldigt fin process.
Att förena något vackert med ett innehåll, inte bara en yta, utan något som har en stor betydelse för många människor, det väger tungt.
Vi är tacksamma och känner oss så hedrade när vi får beställningar.
Många anhöriga upplever att det känns väldigt fint att, tillsammans med oss, arbeta fram ett förslag på en gravsten.
En smula tröst i sorgen, att få göra något fint till den nära och kära.
Det känns stort och betydelsefullt för alla inblandade, när glasgravstenen väl står på plats och lyser i solljuset.
Information
Just nu håller vi på att uppdatera innehållet på denna sida.